Djuren och floran på Eriksberg
Vilt på Eriksberg
Inom Eriksbergs 925 hektar rör sig drygt 1 600 vilda djur fritt. Här lever visenter, kronvilt, dovvilt, davidshjort och mufflonfår sida vid sida i ett landskap som formats för att ge dem utrymme att leva på naturens egna villkor. Djuren sätter tempot, och varje besök bjuder på något nytt.
Visent
Bison bonasus, ca 45 djur på Eriksberg
Visenten är Europas tyngsta landlevande däggdjur och Eriksbergs mest imponerande invånare. En fullvuxen tjur kan väga upp mot 900 kg och bli drygt 20 år gammal. Trots sin storlek rör sig visenten förvånansvärt tyst genom skogen.
Arten var utrotad i det vilda efter första världskriget. I hela Europa fanns bara 56 djur kvar i fångenskap. Tack vare ett internationellt bevarandearbete lever visenten idag åter fritt i bland annat Polen, Ukraina och Rumänien. Eriksberg är en aktiv del av det arbetet.
På Eriksberg lever en flock om cirka 45 djur, och det är inte ovanligt att se dem beta på de öppna markerna eller röra sig längs skogsbrynets kanter. En syn som är svår att glömma.
Kronvilt
Cervus elaphus, ca 400 djur på Eriksberg
Kronviltet är det största hjortdjuret på Eriksberg och den art du med störst sannolikhet möter ute i markerna. En fullvuxen kronhjort kan väga upp mot 200 kg och bär under brunsten en ståtlig krona. Deras kraftfulla brölande är ett av höstens mest karaktäristiska ljud på Eriksberg och hörs på långt håll.
Sommartid är pälsen rödbrun, på vintern övergår den till grått. Kalvarna föds i maj och är under de första veckorna bruna med ljusa prickar. Hjorten fäller sina horn varje år i februari–mars, för att direkt börja bygga upp nya.
Kronviltet har funnits i Sverige i nästan 10 000 år. På Eriksberg rör sig flocken fritt över de 925 hektaren och är som mest aktiv i gryning och skymning.
Dovvilt
Dama dama, ca 750 djur på Eriksberg
Dovviltet är det talrikaste djuret på Eriksberg och den art du nästan alltid ser när du rör dig i markerna. Sommartid är pälsen brun med ljusare fläckar och vit mage, men färgen varierar kraftigt från djur till djur, från nästan vit till nästan svart. Vinterdräkten är mer gråaktigt brun.
Den fullvuxna hjorten bär stora skovelformiga horn som fälls varje april. Brunsten inträder i oktober och november, då hjortarna samlar hindar runt sig och fyller skogen med ett grymtande och snarkande som är svårt att ta miste på.
Dovviltet härstammar från medelhavsländerna och introducerades i Sverige på 1500-talet för kunglig jakt. På Eriksberg rör sig flocken fritt och är lätt att komma nära, särskilt i de öppna markerna längs Mahraviken.
Davidshjort
Elaphurus davidianus, ca 80 djur på Eriksberg
Davidshjorten är en av världens mest sällsynta hjortarter och har länge varit utrotad i vilt tillstånd, även om ett fåtal djur på senare år har återintroducerats i Kina. Hösten 2014 kom 19 djur till Eriksberg från ett hägn i södra England, och efter karantän släpptes de in bland de andra djuren sommaren 2016.
Arten liknar kronviltet i storlek men har en kortare hals, ett långsmalt huvud och horn med många förgreningar som fälls i november och december. Brunsten infaller under juni till augusti, vilket skiljer den från Eriksbergs övriga hjortdjur, och kalvarna föds i slutet av april till mitten av maj.
Eriksberg har idag den största populationen av davidshjortar i Skandinavien, och djuren föder kalvar varje år. Det är ett konkret bevis på att bevarandearbetet fungerar och att platsen passar arten väl.
Mufflonfår
Ovis orientalis, ca 200 djur på Eriksberg
Mufflonfåret är Europas enda vilda får och härstammar ursprungligen från Korsika och Sardinien. Det kan vara svårt att upptäcka bland dovviltet, men baggarna känns igen på sina stora böjda horn som kan bli upp till 100 cm långa. Pälsen är rödbrun med ett ljusare sadelformat mönster över ryggen, kort och slät som ett hjortdjurs snarare än ett vanligt fårs ulliga täcke.
En vuxen bagge väger upp till 50 kg och blir 10 till 15 år gammal. Brunsten infaller på hösten och tackan får vanligtvis ett lamm per år.
De mufflonfår som finns på Eriksberg härstammar från djur som fördes hit från Österrike under 1930-talet och räknas idag som ett av de renrasigaste mufflonbestånden i Sverige.
Fågellivet på Eriksberg
Eriksberg har ett rikt fågelliv och är en betydelsefull miljö för flera fågelarter. Kombinationen av ädellövskog, öppna marker, sjöar och Östersjökust skapar förutsättningar för både häckande och rastande fåglar. Här finns arter som är starkt förknippade med kust, lövskog, vassområden och öppna marker, och för den uppmärksamme besökaren finns alltid något att upptäcka.
Havsörn
Haliaeetus albicilla
Havsörnen är Nordeuropas största rovfågel och en av Eriksbergs mest ikoniska invånare. Med en vingbredd på upp till 250 cm är den en imponerande syn när den seglar över vikarna eller cirklar högt över de öppna markerna.
Det var långt ifrån självklart att havsörnen skulle finnas här idag. I början av 1900-talet var arten hårt ansatt och på väg mot utrotning i Sverige. Det var Eriksbergs grundare Bengt Berg som genom ett enträget arbete drev igenom fridlysningen av havsörnen 1924, och som gav den en fristad på Eriksberg genom att utfodra fåglarna och skydda deras häckningsplatser.
På Eriksberg ses havsörnar regelbundet, särskilt i närheten av Mahraviken och Färsksjön. Under vintern kan flera individer samlas samtidigt, ett skådespel som få platser i Sverige kan erbjuda.
Trana
Grus grus
Tranornas återkomst på våren är ett av Eriksbergs mest stämningsfulla naturskådespel. I stora skaror passerar de över reservatet under vårvandringen, och deras mäktiga trumpetande ekar över marker och vatten. Färsksjön och de öppna betesmarkerna är särskilt uppskattade rastplatser, och synen av tranor mot en tidig morgonhimmel är svår att glömma för den som befinner sig på Eriksberg under dessa veckor.
Grågås
Anser anser
Grågåsen har en särskild plats i Eriksbergs historia. I början av 1900-talet var arten hårt ansatt i Sverige, och det var Bengt Berg som tidigt arbetade för att ge grågåsen bättre förutsättningar och en fristad på Eriksberg. Idag är grågåsen en naturlig och återkommande del av fågellivet i reservatet, och syns och hörs regelbundet längs de skyddade vikarna och strandängarna under vår och höst.
Fladdermus
Minst 16 av Sveriges 19 fladdermusarter har påträffats vid Eriksberg, vilket gör reservatet till ett mycket betydelsefullt område för dessa nattliga däggdjur. Den rika förekomsten av gamla lövträd, varierande vattenmiljöer och ett rikt insektsliv skapar goda förutsättningar för en stor mångfald av arter.
Bland de mer anmärkningsvärda arterna finns mindre brunfladdermus, som hör till de rödlistade arter som noterats i området. Även nymffladdermus har rapporterats från Eriksberg och är en av de mer uppmärksammade arterna i områdets fladdermusfauna. Nymffladdermusen är Europas minsta fladdermus med en normalvikt på endast 3,5 till 5,5 gram.
Fladdermössen är tydliga tecken på ett friskt ekosystem. Att Eriksberg hyser så många arter är ett resultat av den varierade miljön, de gamla träden, vattenmiljöerna och det långsiktiga naturvårdsarbete som präglat platsen i generationer.
Fiskar på Eriksberg
Vattnen kring Eriksberg erbjuder ett fiske av mycket hög kvalitet. Miljön där Östersjöns bräckvatten möter sötvattenssystemen skapar förutsättningar för ett rikt och varierat fiskbestånd, med arter som trivs i olika vattenmiljöer. Här finns havsvikar, insjöar och kust att utforska, var och en med sina egna förutsättningar och sin egen karaktär.
Mahraviken, den inhägnade havsviken inne på Eriksbergs område, är känd för sina stora gäddor och räknas som ett av landets bästa gäddfisken. Bräckvattnet lockar flera fiskarter, och här förekommer även abborre. Under våren kan näbbgäddan dyka upp i stora stim, ett imponerande skådespel för den som befinner sig vid vattnet vid rätt tidpunkt.
I Norrsjön inne i reservatet erbjuds ett kontrollerat fiske efter regnbåge, i ett lugnt och avskilt vatten omgivet av naturens egna ljud. Fisket inom reservatet regleras noga och catch and release tillämpas på gädda i Mahraviken, för att säkra de starka bestånden långsiktigt. Det är ett fiske i harmoni med platsen, snarare än ett uttag ur den.
Floran på Eriksberg
Eriksbergs landskap rymmer en flora lika rik och varierad som djurlivet. Från näckrosornas spegelblanka ytor i Färsksjön till de gamla ekarnas lavbeklädda stammar och de fuktiga lundarnas mossmattor – här finns växtlighet som formats av århundraden av naturvård och lång ekologisk kontinuitet. En del av det man ser är sällsynt i Sverige. Annat är lätt att missa om man inte vet vad man letar efter.
Näckrosor i Färsksjön
Färsksjön är hem för ett av världens mest anmärkningsvärda näckrosbestånd. Här blommar röda, rosa, vita och gula näckrosor från midsommar till september, i ett stilla skådespel som lockar både besökare och botaniskt intresserade.
Den röda näckrosen har en särskild historia på Eriksberg. Den härstammar från Fagertärn i Tiveden och planterades in i Färsksjön på 1940-talet som en reservpopulation, för att skydda arten om något skulle hända det ursprungliga beståndet. I dag är den en av platsens mest särpräglade botaniska värden.
I sjön förekommer bland annat sextalig näckros, parknäckros, svavelnäckros, vit näckros, gul näckros och den klassiska röda näckrosen, Nymphaea alba f. rosea. Tillsammans bildar de en stillsam men ovanlig del av Eriksbergs flora – lätt att missa i skuggan av visenter och havsörnar, men svår att glömma när man väl fått syn på den.
Lavar, mossor och svampar
Eriksbergs gamla lövträd, kustnära klippor och skärgårdsnära miljöer skapar förutsättningar för en ovanligt rik och varierad flora av lavar, mossor och svampar. Inventeringar har påvisat ett stort antal lavarter, varav flera är naturvårdsintressanta och rödlistade, vilket gör området till en mycket viktig lokal för lavvegetation i Blekinge.
Bland de mer anmärkningsvärda arterna finns liten ädellav, påträffad på en gammal, grov bok i reservatets norra del, och kustskinnlav, som hittades som ny för Blekinge just här. Andra karaktäristiska arter som rosa lundlav, matt pricklav och gammelekslav vittnar om den höga biologiska mångfalden i de gamla lövskogarna.
Mossfloran som inventerades var främst epifytisk, alltså knuten till trädstammar, särskilt i äldre lövträdsmiljöer. De gamla ekarna och bokarna hyser därtill flera rödlistade svamparter knutna till gammal ved, bland annat tårticka, eklackticka, pälsticka och apelticka. Det är en dimension av Eriksbergs biologiska mångfald som är mindre synlig, men lika betydelsefull. För den som vill uppleva naturen på mikronivå erbjuder Eriksberg lika mycket att upptäcka längs klippor och gamla lundar som ute på de öppna markerna.